Onödig rädsla

Nu äntligen är det över, och jag lever! På matten kunde jag knappt koncentrera mig eftersom att jag var så orolig, och när jag satt i vänrummet hos tandläkarn så var jag så rädd så att jag kände mig spyfärdig. Jag menar, man har ju hört folk säga att rotfyllning är bland det värsta de varit med om.

Men rädslan var helt onödig, det gjorde ju inte ont överhuvudtaget! Det värsta var nog när han tryckte upp en stor jäkla gummiduk runt tanden.. Men att borra hål på tanden, gröpa ur pulpan, nervtråden och allt sådant gjorde inte alls ont - trots att jag inte fick någon bedövning alls.

Sen fick jag nån bakteriedödande salva i tanden som ligger där nu. Ska tillbaks om två veckor och ta ut den och lägga i rotfyllningen. Men borrandet och skrapandet borde väll vara det värsta, och inte själva rotfyllningen va? Hoppas det iaf..


Kommentarer
Emelie säger:

Ja, det är borrningen som tar tusen år :P

2009-02-05 | 01:44:04
Bloggadress: http://emelievanamnet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback